| |
DVÄRGSCHNAUZER
|
Om vi hade vetat vad vi vet i dag om dvärgschnauzern hade vi för länge
sedan införskaffat rasen. Det är en synnerligen älskvärd liten varelse.
Den är mycket tillgiven och förtjust i barn. Faktorer som gör den till
den idealiska familjehunden. Den är käck och livlig och följaktligen
mycket uppskattad som sällskapshund.
Schnauzern fick sitt namn från dess rastypiska raggigt behårade nosparti
(det tyska ordet för nosparti är "schnauze").
Dvärgschnauzern utvecklades omkring
1880. Genom försök att rädda affenpinschern med inslag av småväxta
schnauzrar, upptäckte man plötsligt att man hade råkat skapa en ny
konstant ras!
Detta fick snabbt till följd att dvärgschnauzern konkurrerade ut
affenpinschern i popularitet.
Dvärgschnauzern är behändig till formatet. Mankhöjden ska ligga på
mellan 30 och 35 cm och vikten på 4-7 kg.
Pälsvården består i att man kammar igenom sin dvärgschnauzer en gång i
veckan.
Trimmas gör den tre gånger per år. Färgerna är peppar och salt, enfärgad
svart, svart och silver samt vit.
För den som önskar en tillgiven och trogen kamrat är dvärgschnauzern
idealisk.
|
WELSHTERRIER
|
Varje welshterrier är
en stor personlighet. Den ena welshen är inte den andra lik. Många
welshägare säger att deras welshar har humor, och det ligger mycket i
det.
I varje welsh döljer sig en liten spjuver. Denna egenskap har ofta hos
våra valpköpare väckt förvånad munterhet.
Samtidigt ska man komma ihåg att welshen besitter ett genuint
terriertemperament, dvs. att den är aktiv och positiv, men också
självständig och envis.
Man får därför inte underskatta welshterrierns energi och jaktinstinkt,
men med klok hantering och uppfostran blir den en tillgiven familjehund
och god kamrat.
Historiskt tror man sig kunna spåra welshterrierns anor tillbaka till
942 e. Kr.
Vidare har man funnit omnämnandet av den lilla svart/röda terriern i
poem av Gace de la Vignes "Sur la Chasse" från 1359 och i Jacque du
Fouillox "La Venerie" från 1560. Det blev i alla fall de walesiska
uppfödarna som till sist fick rasen erkänd som sin och 1885 blev rasen
slutligen godkänd av The Kennel Club under namnet welshterrier.
Mankhöjden bör ej ligga över 40 cm.
Färgerna är svart och tanfärgad eller svartgrått melerad och tanfärgad.
Welshen bör trimmas 3-4 gånger om året. Mellan trimningarna ska welshen
kammas igenom ordentligt och öronen kontrolleras.
För dig som önskar en hund som har glimten i ögat, är intelligent och
modig men också självständig, är welshen ett givet val. |
|
|
|
|